"Nu är det jul här i vårt hus, julen har kommit hopp tra la-la-la"

Finns nog få saker som kan få mig att känna julstämning som en riktigt mysig gammaldags julmarknad, därför beger jag mig idag mot sydligare trakter närmare bestämt Sölvesborg. Eftersom min lilla sötnos saknar snödäck och det börjar bli så kallt ute att jag efter varenda åktur stapplar ut på frusna tassar med rinnande nos, så får jag lift med Henrietta idag.

Ska faktiskt få spendera hela helgen hos Henrietta, vilket gör att jag hoppas att Charlie gillar mig. Henrietta har lovat mig att han är förtjust i möss, dock kanske lite för mycket för min sinnesro. Jag får i alla fall hoppas att han inte delar mitt intresse för lakritskonfekt, för den ger jag inte ifrån mig utan strid!

Fast han verkar ju vara en skön kis.

Det ska bli härligt att gå på en gammaldags julmarknad där du kan gå runt och titta på vackra halsband, stickade luvor och luffarslöjd m.m. samtidigt som du känner doften av nybakat bröd och glögg i luften.

Huaröd!!!

Jag säger bara HUARÖD och sedan skulle jag egentligen vara tyst men kan naturligtvis inte hålla min musnäbb orörlig!

Vi hade besök av Huaröds kammarorkester på Kulturhuset Vita skolan i torsdag och de gav en fantastisk konsert. På programmet stod bl a verk av Rolf Martinsson och det lyssnade jag extra mycket på eftersom han faktiskt kommer från kommunen. Lite extra glada blev vi därför när han själv kom tillsammans med ett par av sina släktingar. Han verkade mycket nöjd över framförandet.

Huaröd spelade också ett verk av Cennet Jönsson, som själv var solist på sin sopransaxofon och jag säger bara det, har man inte hört Cennet spela så vet man inte hur en sopransaxofon egentligen kan låta..... Funderar faktiskt själv på att börja spela just saxofon och har tjuvlyssnat när Lars har lektioner. Vem vet, det blir kanske mitt val?

Roligt var också att försöka ordna lokalen så att den faktiskt blev en konsertlokal. Tur att jag finns. Det tyckte i alla fall ljudteknikern. Bibliotekschefen hade effektivt nog fått undan alla hyllor men när sedan ljudteknikern behövde komma åt eluttagen visade det sig att bibliotekschefen gömt samtliga bakom alla undanrullade hyllor. Då grep jag in! Jag fattade sladden med munnen och kröp in under hyllorna och med uppbådande av alla mina krafter fick jag in den i elutaget. Gissa om den duktiga ljudkillen och jag blev vänner efter det. Han bjöd mig på en jättegod Jarlsberg som jag fortfarande känner smaken av.

Det var också roligt att äntligen få träffa dirigenten Mats Rondin och jag gav honom lite tips hur han och orkestern skulle framföra nästa stycke. Han verkade uppskatta mina råd och spelningen blev också precis så lyckad som publiken hade hoppats på.

Vi hoppas med andra ord att få se Huaröds kammarorkester här på Kulturhuset Vita skolan fler gånger.

Det blev ingen snurrelisnurr

Tyvärr råkade grabbarna, som skulle lära oss att se lite hippa ut, dra på sig den fruktade influensan som har något med nöffkreatur att göra. Men, det gör inget. Jag är redo att snöra på mig mina dansskor så fort de säger att det är dags igen.

Ett makalöst magiskt äventyr som tar andan ur läsaren

Ett litet flickebarn hittas i snön. En liten pojke dör vid födseln. En älskad drottning blir sjuk. En enastående övermagiker försvinner spårlöst. Till synes skilda händelser utan samband, som äger rum under en och samma natt. Men, efter tio år kommer sambandet att avslöjas genom en knackning på dörren till familjen Heaps hem i Kringelkroken. En besökare dyker upp, som leder till att många hemligheter avslöjas och att familjen Heap nu måste göra allt i sin makt för att hålla sig vid liv.

Magi är ett makalöst magiskt äventyr som inleder Angie Sages fantasytrilogi om familjen Heap och vilken inledning det är!Magi är som att Tolkien, Lewis och Rowling har träffats över en kopp te och beslutat sig för att skapa en fantastisk litterär berg- och dalbana. Med underbara miljöbeskrivningar, förtrollade och förtrollande varelser och en handling som tål att läsas om flera gånger så är detta en bok som går att sätta i händerna på alla, oavsett ålder.

Sage lyckas med konststycket att beskriva de olika miljöerna samtidigt som hon smyger in beskrivningar av huvudpersonernas karaktärsdrag med en lätthet och skicklighet som bara är att beundra. Budråttan Stanley, dylingen och skyddsinsekterna är några av de udda, men väldigt roliga och charmerande existenser som huvudpersonen Jenna och vi får stifta bekantskap med. Hjältinnan Jenna och hennes allierade är underbara karaktärer, med alla deras fel och brister, och många dråpliga och humoristiska scener utspelar sig då bokens karaktärer möts.

Magi är en riktig sidvändare som är svår att lägga ifrån sig innan sista sidan är läst, vilket mycket väl kan leda till sömnbrist. Angie Sage har med Magi lyckats skapa en värld, full av magiska miljöer och befolkad av oemotståndliga karaktärer, som jag som läsare fann det väldigt svårt att skiljas från. Tur är det väl då, att det finns ytterligare tre böcker i serien.

PS. Det finns ett skäl till att bokens omslag ser ut som det gör, vilket ni upptäcker när ni kommer till slutet av boken...

Snurra, snurra, snurra!

Gud, vad kul det ska bli på lördag! Då ska här spinnas på golv och på skivor, för då får man testa på breakdance, spela in egna låtar och att rapa, eller vad de nu kallade det. Låter lite lustigt varför man vill spela in sådana läten, men men...Nähä, jaha, jag förstår.

Henrietta påpekade just att det inte heter rapa utan rappa, trodde det var att måla. Inser att jag tydligen inte är så hipp som jag hade hoppats...

Vill ni också vara med på lördag kl 13 här i Broby?
Då hittar ni detaljer om tid och anmälan här.

Tänk på att senast imorgon fredag måste anmälan vara inne. Hoppas, hoppas att det inte bara är jag som vill spinna runt, runt!

Håhå jaja!!

Skönt att få vila sig lite på bokvagnen efter en hektisk tur.

Äntligen har min utbildning börjat! Men så mycket det är att sätta sig in i!

Det är inte lätt så här i början att förstå sig på hur allt är ordnat i ett bibliotek. Jag har det fantastiskt spännande men huvudet snurrar av alla nya intryck när jag går och lägger mig på kvällen.

För att jag skall lära mig hitta hänger jag med Ulla på morgnarna. Hon är vår fenomenala bok- och mediauppsättare nummer ett och står någonting inte där det ska stå så brukar hon hitta det där den INTE ska vara.

Så t ex den här DVD-filmen, La Vie en Rose som vi säkert letade efter en hel kvart. Till slut hittade vi den - bland barnfilmerna. Men nu står den rätt och så fort jag kommit lite mer i ordning ska jag låna och se den - Edith Piaf är en av mina favoriter. En del säger att jag liknar henne och det tycker jag också.

Sedan är det inte alltid så lätt att vara något mindre. Så slåss jag varje dag med tangentborden men tycker att det går mycket bättre nu. Ibland tar jag till en tango och då går det galant.




Har även funderat över var jag vill ha nergången till min bostad och tror jag vet precis rätt plats. Marianne har lovat hjälpa mig med det, imorgon lördag.

Tro det eller ej, men nu är cd-skivan Magi försvunnen så nu ska Ulla och jag gå på jakt igen.

Vi hörs!

Birgitta

Hur ljuvlig är inte WALL-E?

Jag har dragit mig lite för att se WALL-E. Har tänkt att det återigen var en film som har hypats, som när man ser den mest ger en "Jaha, och...? Vad var det stora ståhejet om?"-reaktion. Så därför gick jag inte och såg den på bio. Men förra helgen var det dags. Jag slog mig ner framför teven och satte i dvd:n. Jag var beredd på en besvikelse igen, men fann mig istället bli störtförälskad i en liten plåtaktig robot vid namn WALL-E.
Delvis hänger det nog samman med att jag älskar E.T. Vem gör inte det? Alla som har sett E.T. någon gång i livet, suckar ofta förtjust "Aaah..." med ett fånigt leende på läpparna när de ser den lilla utomjordingen. E.T tillhör den lilla skara av filmkaraktärer som finns i nästan allas medvetande, oavsett om de vill det eller inte. Vid det här laget är det väl 3-4 generationer som antingen har sett filmen av eget val eller tvingats till det av barn eller barnbarn. Och få filmkaraktärer kan som E.T locka fram känslor bara genom en kort filmsnutt eller att man får höra hans kraxiga "E.T phone home!".
Därför måste jag säga att personerna bakom WALL-E var smarta som skapade honom utseendemässigt som en 2000-talets E.T. Samma korta och klumpiga kropp, stora ögon, långa armar och hals. Dessutom hans kraxiga robotröst som inte säger mycket mer än hans namn eller EVEs. Våra känslor för E.T. skapar ju ett band till WALL-E redan vid första anblicken, som inte blir mindre av att se hans omtanke om enda vännen kackerlackan eller hans förälskelse i toppmoderna roboten EVE.
WALL-E är fylld av underfundig humor, hjärtknipande kärlek, fantastisk animering, pricksäker samhällskritik, men framförallt ett stort hjärta. Det är helt enkelt en ljuvligt rörande film med glimten i ögat för alla åldrar, som dessutom ger denna generation en hjälte som kommer att få dem att fånigt leende sucka ett förtjust "Aaah", närhelst de ser honom. Jag vet, för jag gör det redan.

Tidsbrist

Äntligen på plats, parkerad och inackorderad. Men, de som bodde här innan har lämnat allt vind för våg. Det är bara fram med såpa och skurhink, när jag väl har letat fram rätt flyttkartong det vill säga. Tyckte jag märkte dem så noggrant, men tydligen inte. Hela dan får jag arbeta, jag får jobba, jag får streta, putsa, diska, tvätta, damma, varje dag är det detsamma... Nej, hoppsan! Nu har jag verkligen tittat för mycket på Askungen. Bättre då att ni får ett annat filmtips av Henrietta, så hinner jag bli klar tills på måndag då Marie Hermanson kommer.

Framme efter mycket om och men

Där susade jag fram i warphastighet, kändes det som i alla fall, och tänkte glatt att nu är det inte långt kvar till Broby. Då känner jag hur det börjar dra kraftigt i ratten. Självklart hade jag lyckats få punktering på ena bakdäcket. Så, det var bara att kliva ur bilen och smutsa ner tassarna. Drog och slet ett tag tills jag insåg att jag vevade fälgkorset åt fel håll. Hoppsan, så dum man kan känna sig! Får helt enkelt skylla på sömnbrist då jag inatt började inse att jag nästa dag skulle vara på plats i Broby.
De nerverna, de nerverna!

På med hjulet och skruva fast alla muttrar, körde på och kom in i Broby när det började mörkna. Rätt över vägen fanns det en gammal stenbro, som jag inte kunde motstå att stanna till vid. Dock blev några fjäderfän lite väl närgångna med sina frågor när jag stannade till, så jag fortsatte raskt över bron förbi brandstationen och letade mig så småningom fram till Kulturhuset Vita skolan. Möttes där upp av en kollega som visade mig var jag skulle bo.
Så, äntligen är jag framme!

Chai-te mmm...så gott!

Blev ni lite avundsjuka på mitt goda te?
Gör då er egen kryddblandning (Chai masala).

1 msk malen ingefära, 1 3/4 tsk kardemummakärnor, 1 krm svartpeppar,
1 krm mald kryddnejlika, 1 krm muskotnöt

Koka sedan upp 2 koppar vatten, tillsätt ½ tsk Chai masala och låt koka i en minut. Tillsätt 1 tsk svart te (t.ex. Assam eller Darjeeling), 2 tsk socker och låt koka någon minut. Tillsätt 1 kopp mjölk och låt koka upp. Låt teet koka några minuter, ta av från spisen och låt dra i 2 minuter. Sila av kryddorna.
För mer julstämning kan ni även lägga i 1-2 kanelstänger.

Receptet hade mina vänner hittat på http://www.indien.nu.

Härligt att vara inomhus

Just nu sitter jag hos mina kära vänner i Emmislöv, medan vindarna viner utanför. Sniffar förtjust på de kryddiga dofterna som kommer från min tekopp full med chai-te.

Det var ju lite ruggigt väder igår, så jag fick stanna en extradag i Kviinge. Men det gjorde inte mig något. Vi roade oss med att tumla omkring bland alla härliga lövhögar och sedan satt jag och pladdrade med moster Ellen till sena timmen. Igår stod de alla på kyrkbacken och vinkade ivrigt när jag fortsatte min färd mot Broby.

Oj, vad det bar av! Ibland hade jag tur och hade vinden i ryggen, medan den ibland fick mina ögon att tåras. Fick stanna till vid ån och fälla upp suffletten, vilket gjorde att det blev lite bättre.

Jag tog vägen över gärdet till Emmislöv, vad det lät i bilen av den nya beläggningen! Men, det är ju bättre än att köra i gamla gropar. Fick hjärtsnörp när jag i utkanten av ljuset från mina strålkastare skymtade några stora mörka figurer, tror att det var de s k vilda svinen. Som tur är hann de springa över vägen innan jag passerade, hade nog inte funnits mycket kvar av bilen annars.

En gång när jag berättade för en vän om hur nära jag hade varit att krocka med ett rådjur och hur rädd jag hade blivit sade han "Ja, men tänk så många djur som springer över strax efter att du har passerat och som du inte ens vet om att du missade med bilen."

Vet inte om det fick mig att känna mig tryggare eller inte...

Tomatsoppa

4 pers

1 st gul lök
2 msk smör
½ msk basilika
½ msk timjan
3 burkar krossade tomater
1,5 dl vitt vin
3 dl vatten
2 hönsbuljongtärningar
4 msk socker
1 st lagerblad
2 ½ dl grädde
svartpeppar, mellanmalen

Finhacka löken och fräs den mjuk i smör i en gryta. Smula i örtkryddorna som får fräsa med en stund. Vinet hälls i så att det fräser till i grytan. Tomater, vatten, buljongtärningar, socker och lagerblad hälls i och allt rörs samman. Låt soppan koka på låg värme i 20-30 minuter.
Ta upp lagerbladet, mixa soppan slät och häll tillbaka den i kastrullen. För krämighet tillsätts grädden och soppan får småkoka ytterligare 5-10 minuter. Smaka av med svartpeppar och mer basilika och timjan. Servera med krutonger, färsk basilika och eventuellt en klick crème fraîche.

Smaklig spis!

Första stoppet

Ringde mina Kviingesläktingar innan jag reste för att kolla att jag fick övernatta hos dem. De pep högt av förtjusning och moster Ellen lovade mig att kila ut och leta upp några tomater, så hon kunde göra sin underbara tomatsoppa. Det är så värmande och gott med soppa och nybakat bröd, eller hur?

Puttrade i sakta mak fram på den slingrande bakvägen över Fridarp och Ballingstorp som leder till Bössebacken. Stannade till vid det drygt 300 år gamla torpet Ballingstorp, för att hälsa på min lillkusin Algot. Han är nämligen husmus i ett av uthusen där och trivs ypperligt uppe i den djupa tysta skogen. Men, så har han ju alltid varit lite av en skogsmulle, alltsedan han lärde sig att skilja på en tall och en gran.
Jag förstår honom dock när det gäller tystnaden, det är en härlig avsaknad av moderna ljud uppe vid Ballingstorp. Inget bilbrus bara skogssus.
Dock gör Algots förtjusning i naturen att han är svår att genskjuta hemmavid, vilket även var fallet idag. Så det blev bara en liten bensträckare medan jag kikade runt.

Jag tog ett foto för att dokumentera att jag hade varit där, men som ni ser blev det inte vidare lyckat. Så om ni vill se hur Ballingstorp egentligen ser ut får ni helt enkelt bege er dit själva. ; )

Väl framme vid första stoppet i Kviinge tog mina kära släktingar glatt emot mig. Efter litet hissande är nu både jag och min packning installerade under läktaren och vi ska precis sätta oss till bords för att äta den goda nylagade tomatsoppan tillsammans med ett nybakat härligt doftande bröd.

Avresa påbörjad!

Så, dags att bege sig till de gröna Göingeskogarna. Nåja, nu är de väl mer åt det gula hållet och kanske knappt det. Flyttlasset har gått i förväg med firma B & B Luftflytt, men min bil är ändå fullpackad.
Nu ska ni inte tro att jag har planerat min flytt dåligt eller har samlat på mig så mycket att inte ens ett flyttlass räcker till. Min lilla Merca blir helt enkelt fort fullpackad för att den är tvåsitsig, så det så!
Vad är det då jag har med mig? Jo, jag har tagit med mig lite övernattningssaker plus min kära lakritskonfekt, som reseproviant. Tänkte nämligen passa på att göra lite sightseeing på vägen till Broby.
Jag har rådfrågat mina bilkartor och ViaMichelin och nu har jag en perfekt resa planerad där jag kan undvika de stora vägarna så mycket som möjligt. För det känns lite väl kymigt att köra på vägrenen när en stor långtradare drar förbi. Vindstöten får hela bilen att lyfta och jag undviker helst att hamna under de gigantiska hjulen.
På återhörande snart!