Damm, trappor och elände

Jag kan inte sluta nysa och frysa sedan jag i nyårshelgen var uppe på taket till Kulturhuset. Råkade ju nämligen få syn på att ännu en eminent BBC-filmatisering av en Austen-roman som skulle gå på teve och vad göra när ingen har tänkt på att koppla in en antenn till min lilla lya? Jo, man får ju ta saken i egna tassar.

Så, sagt och gjort. Upp längs med de svindlande och vindlande krokarna i bygget på jakt efter en koppling till omvärlden.

För en liten mus att ta sig upp för stentrapporna här i huset kan jag tala om att det tog nästan en dag, lite väl många trappsteg för min smak. Nu kanske ni tycker "Varför tog du inte hissen?" Jag kan inte påstå att jag är överförtjust i hissar utan delar min kollegas skräck för att fastna i dessa stålburar.

Efter att ha besegrat den breda stentrappan, fann jag mig stå vid en låst dörr. Tack vare att chefen delar mitt intresse för Austen, låste hon upp och gav mig lift uppför trätrappan till vinden. Väl där tände jag min lilla ficklampa, dynamodriven, och lät ljusstrålen leta sig uppför de spöklika väggarna i jakt på rätt kabel. Hittade den till slut, kopplade in mig och begav mig sedan neråt, som tur är gick det snabbare då jag kunde åka på räcket ner. Tur att det är välmålat, inga stickor i baken här int'!

Kunde slå på teven just i tid för att titta på systrarna Dashwoods vedermödor medan jag avnjöt en kopp med kryddigt doftande chaite i min mysfåtölj.

Undertryckta känslor och passioner i sann engelsk anda. Lovely!

Pyssel och knåp!

Jag måste säga att det är en vansinnigt trevlig arbetsplats jag hamnat på! Inte nog med att det är ett bibliotek och en musikskola, folk gör trevliga saker ihop på kvällarna också.

Igår kväll ägnade vi oss åt att göra julgranspyssel eftersom vi tyckte att inget köpepyssel passar vår gran. Hur många nottecken och textsidor har ni sett i en gran?? Inga misstänker jag.

Så Piano-Eva lärde oss att fläta hjärtan med hälften rött papper, hälften boksidor eller notpapper (kopierade förstås, här förstörs inget i onödan). Det blev riktigt fint.

Sedan skulle vi vika små, små stjärnor men se det klarade ingen tvåbening (utom Eva naturligtvis) av. Det veks, veks upp och veks om, och slets itu. Men JAG med mina fina mustassar hade inga som helst problem.

Och att resultatet blev fint - ja, det ser ni själva på bilden ovan.

Birgitta Mus, auktoriserad pysslare.

Gröt får mina morrhår att rycka av glädje

"Gröt är en trögflytande maträtt som tillagas av gryn, flingor, ris eller andra sädesslag. Gröten äts ofta tillsammans med mjölk. Maträtten är skonsam för magen och kan ingå i olika sjukdieter, men ingår också ofta i den vanliga frukosten. Gröt är mager mat med hög halt av kolhyrater." källa Wikipedia

Finns få saker som får min nos och mina morrhår att rycka så av glädje när jag nalkas ett julbord som skålen med gröt. Ingen gröt? Inget riktigt julbord.
Och nej, det är inte mandeln jag gillar. Bara för att jag är en liten mus betyder det inte att jag har en abnorm förkärlek för nötter. Det är en sådan klyscha!
Jag har faktiskt väldigt välutvecklade smaklökar, bara så ni vet det!

När det gäller gröten ska den vara varm, inte det där Ris à la Malta-påfundet. Visst kan det vara gott i undantagsfall, men allt som oftast är det bara kall risgrynsgröt med vaniljsmak där risgrynen inte har blivit ordentligt genomkokta. Man sitter där och tuggar samma tugga hela tiden, i alla fall känns det så. Precis när man har lyckats få ner hela portionen sticker ens gamla släkting fram huvudet bredvid en, plirar och säger "Har du redan ätit upp? Då vill du väl ha lite till?" Och så slevas det upp en portion till...

Ni får tycka vad ni vill, men min definition av gröt är en skål full med ångande varm risgrynsgröt med sirap ringlad över sig. Sedan häller man på rikligt med mjölk och vips så har man risgrynsgröt med sirapsmjölk. Mums filibabba!

Vilka är er favorit/favoriter?

Kanske hittar ni dem eller varför inte nya favoriter på denna eminenta sida:

http://www.grot.se/default.asp

Klimatsmart

Hittade boken 100 sätt att leva klimatsmart ; 100 sätt att leva ekologiskt : för dig som har viljan men inte energin av Helena Jansson förra helgen när jag stod och satte upp böcker. Tydligen är det en vanlig företeelse bland oss biblioteksfolk.
Vi står och ska sätta upp en bok på hyllan, men råkar läsa på baksidestexten och finner boken så intressant att -

A. Vi sätter tillbaka boken på vagnen, tar med den till lånedisken och lånar ut den till oss själva.

B. Vi tänker: Den verkar intressant, måste komma ihåg att låna den någon gång.
Sedan försvinner boken in i hyllan och med den även vårt minne av den. Minnet återuppväcks nästa gång vi ska sätta tillbaka den då vi återigen tänker:
Den verkar intressant, måste komma ihåg att låna den någon gång...

Och så går bibliotekslivet sin gilla gång.

I alla fall så fick jag många sköna tips i denna boken t.ex. om tvättnötter, hade inte en aning att det fanns en nöt som inte gick att äta men att tvätta med!

När jag sedan följde med Henrietta till den trevliga julmarknaden i Sölvesborgs slottslängor, vad finner jag där om inte en trevlig tvåfoting i ett stånd som sålde ekologiskt sköna varor. Tvålar, salvor, teer och mitt i allt tvättnötter!
Så jag köpte ett hekto och prövade på mina lakan i helgen. Det funkade utmärkt! Förutom att vara miljövänligt är de även bra för allergiker.

Om ni vill göra något när det gäller miljön inför framtiden, så får ni här våra enkla tips till att minska er miljöpåverkan.
Miljö-ABC

I hajens rike

Wow, vilken fantastisk dokumentär som SVT sände igår! Var det någon annan som såg Sharkwater? Visst var den bra?
Jag har alltid tyckt att hajar är fascinerande och vackra varelser, skrev t o m mitt specialarbete om dem. Under 450 miljoner år har de inte behövt utvecklas nämnvärt då de redan från början skapades med det ultimata utseendet för deras syfte. Dessa varelser har funnits på jorden sedan innan dinosaurierna och överlevt flera massutdöenden.

Men, nu ser det ut som att vi människor kommer att utrota dem, för att få lite konsistens på en soppa...Patetiskt!
90% av hajbeståndet har försvunnit under de senaste 30 åren och barbariska dödandet bara fortsätter p g a hajfenssoppa. Det absurda är att fenan i sig inte ger någon smak utan bara lite konsistens till en vanlig soppa som istället får sin smak av kyckling eller annat kött. Om ni stöter på denna påstådda delikatess på en restaurangmeny antingen här hemmavid eller i de länder som har den som lokal specialitet, ät den inte då. Stöd inte efterfrågan genom att tänka "Jamen, det är ju en lokal specialitet som vi måste prova, så vi kan säga till våra vänner att vi har provat den."

Genom att döda hajen som djurart kommer vi människor att bokstavligen ta död på oss själva.
Se dokumentären och ni kommer att se sambandet.

Om ni missade dokumentären hittar ni den här:
http://www.youtube.com/view_play_list?p=5B0C226E3A63B53C

Här är filmens hemsida:
http://www.sharkwater.com/

Underbar julmarknad

Förstår verkligen varför Sölvesborgarna var så enträgna med att slottslängorna skulle byggas upp så fort som möjligt, efter blixtnedslaget som ödelade dem.

Att få gå runt och kika på vackra halsband gjorda av renhorn, silvertråd och vackra stenar som turkoser, sniffa på ett härligt doftande mangobröd, hitta en mumsig marmelad gjord på gröna tomater, pröva hattar samtidigt som du befinner dig i en stor stenlänga med en fri takhöjd upp till själva nocken. När du sedan går ut är du på en innergård där det serveras sillamacka, gröt, glögg med pepparkakor och cupcakes.
Det var bara för mycket för mina sinnen, tog hela söndagen att smälta alla små smakprov och annat som jag provat. Men, mysigt var det.

Så nästa år vet ni åt vilket håll min nos pekar, för vilket ljuvligt ställe att ha julmarknad på!

PS. Och som ni förstår överlevde jag mötet med Charlie, vi kom faktiskt riktigt bra överens sedan vi delat på ett glas jordgubbssaft och chips.