Första stoppet

Ringde mina Kviingesläktingar innan jag reste för att kolla att jag fick övernatta hos dem. De pep högt av förtjusning och moster Ellen lovade mig att kila ut och leta upp några tomater, så hon kunde göra sin underbara tomatsoppa. Det är så värmande och gott med soppa och nybakat bröd, eller hur?

Puttrade i sakta mak fram på den slingrande bakvägen över Fridarp och Ballingstorp som leder till Bössebacken. Stannade till vid det drygt 300 år gamla torpet Ballingstorp, för att hälsa på min lillkusin Algot. Han är nämligen husmus i ett av uthusen där och trivs ypperligt uppe i den djupa tysta skogen. Men, så har han ju alltid varit lite av en skogsmulle, alltsedan han lärde sig att skilja på en tall och en gran.
Jag förstår honom dock när det gäller tystnaden, det är en härlig avsaknad av moderna ljud uppe vid Ballingstorp. Inget bilbrus bara skogssus.
Dock gör Algots förtjusning i naturen att han är svår att genskjuta hemmavid, vilket även var fallet idag. Så det blev bara en liten bensträckare medan jag kikade runt.

Jag tog ett foto för att dokumentera att jag hade varit där, men som ni ser blev det inte vidare lyckat. Så om ni vill se hur Ballingstorp egentligen ser ut får ni helt enkelt bege er dit själva. ; )

Väl framme vid första stoppet i Kviinge tog mina kära släktingar glatt emot mig. Efter litet hissande är nu både jag och min packning installerade under läktaren och vi ska precis sätta oss till bords för att äta den goda nylagade tomatsoppan tillsammans med ett nybakat härligt doftande bröd.