Så, sagt och gjort. Upp längs med de svindlande och vindlande krokarna i bygget på jakt efter en koppling till omvärlden.
För en liten mus att ta sig upp för stentrapporna här i huset kan jag tala om att det tog nästan en dag, lite väl många trappsteg för min smak. Nu kanske ni tycker "Varför tog du inte hissen?" Jag kan inte påstå att jag är överförtjust i hissar utan delar min kollegas skräck för att fastna i dessa stålburar.
Efter att ha besegrat den breda stentrappan, fann jag mig stå vid en låst dörr. Tack vare att chefen delar mitt intresse för Austen, låste hon upp och gav mig lift uppför trätrappan till vinden. Väl där tände jag min lilla ficklampa, dynamodriven, och lät ljusstrålen leta sig uppför de spöklika väggarna i jakt på rätt kabel. Hittade den till slut, kopplade in mig och begav mig sedan neråt, som tur är gick det snabbare då jag kunde åka på räcket ner. Tur att det är välmålat, inga stickor i baken här int'!
Kunde slå på teven just i tid för att titta på systrarna Dashwoods vedermödor medan jag avnjöt en kopp med kryddigt doftande chaite i min mysfåtölj.
Undertryckta känslor och passioner i sann engelsk anda. Lovely!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar